Barn på G

Nu börjar tiden för Rebecka som enbart gravid att lida mot sitt slut, om snart en månad så är det beräknad nedkomst för vår son. Nu ser man verkligen när han ligger och tar spjärn och får hela magen att se deformerad ut.
Det är helt ofattbart att jag om bara en månad kommer sitta med en liten liten skrynklig pojke, min son. Det känns hur stort som helst. Jag beundrar min fru som under åtta månader burit på denna människa som varje dag vuxit och tagit alltmera plats.

Var med frun på föräldraträff för snart två veckor sedan. Vi drog ner genomsnittsåldern rejält. Läste dessutom i en annons från Södersjukhuset att genomsnittsåldern på förstagångs föderskor i Stockholm är 36 år. Det måste jag säga är ganska sent, men så har det blivit, karriären ska sättas i första rummet, familjen i andra.
Har vänner till familjen som själva skaffade sitt första barn ganska sent (runt Stockholmarnas genomsnittsålder) och som är eniga om att dom ångrar att dom inte skaffade sitt första barn tidigare, med tanke på vilket jobb det faktiskt innebär att bli och vara förälder.

Just för stunden sitter jag och inväntar min gravida fru som är på väg in till stan, vi ska äta, hämta en mutter så att vi äntligen kan sätta ihop vår säng och sen hyra en film. Jag är helt färdig efter den här veckan men ser med glädje fram emot helgen (som bland annat kommer med en liten överraskning för frun)

Mercuri-Schartauanerna

Förra året fick jag förtroendet att leda en anrik förening, Mercuri-Schartauanerna. Föreningen har funnits sedan 1905 och startades av några hågade studenter vid Frans Schartaus Handelsinstitut. Grunden för föreningen låg i kamratskapen och samhörigheten mellan studenterna.
Detta är något som präglat föreningen de senaste 100 åren, kamratskap och samhörighet. När föreningen var som störst under 20-30-talet hade man föreningslokal inne i stan med upp till 9 r o k samt tillhörande restaurang. Jubileer firades i stadshuset i närvaro av kungliheter. Så när jag fick frågan om att ta över ordförandeskapet i föreningen såg jag det som en stor ära.

Snart har ett år gått sedan ordförandeklubban vandrade vidare till mig. Vad finns att säga då om det året som gått. Bland annat har det varit ett av de intensivaste åren hittills. När jag och den helt nya styrelsen tillträdde var det som att ta över ett sjunkande skepp där knappt någonting gjorts på många år. En föråldrar medlemsskara, ingen återkoppling alls från gymnasiet samt med en avgående styrelse som själva var mitt uppe i karriären med jobb som krävde deras fulla uppmärksamhet och tid. Jag minns när jag pratade med den då avgående ordföranden att han och dåvarande styrelse hade många visioner för föreningen, men att tiden lackat för dom. Jag har idag ännu mer förståelse för det han talade om då och dom ska ha allt erkännande till det arbete som dom faktiskt lade ner.

Att ta tag i en förening som borde förnyats och föryngrats för länge sedan kräver tid och arbete. Vi, den nya styrelsen, har kommit en bit på vägen. Vi har bland annat reviderat gamla medlemsreigster, påbörjat en föryngring av föreningen, förnyat föreningens medlemstidning och lagt en grund för föreningens fortsatta ekonomi. Under denna intensiva period för styrelsen så har vi ändå känt en glädje i arbetet med föreningen och vi hyser stort hopp för dess fortlevnad. Kamratskap och samhörighet ska åter bli något som präglar föreningen och dess medlemmar.

Handla Israeliskt!

Jag åt en så god apelsin igår, en perfekt apelsin från Israel.


Igår eftermiddags satt jag tillsammans med en nära vän på en så kallad paneldiskussion arrangerad av Utrikespolitiska Föreningen i Stockholm.
Inledde gjorde Lotta Schüllerqvist, frilansjournalist, med att visa bilder från sin resa till Gaza. Sedan fortsatte hon att leda denna ensidiga framställning som moderator. En ensidig framställning kallar jag det, för diskussion kan man knappast tala om att det var.
I panelen satt nämligen Per Gahrton, miljöpartist och ordförande i Palestinagrupperna, Dror Feiler från Judar för Israelisk-Palestinsk Fred samt Lama Abu-Iseifan från skolprojektet "Låt oss tala om fred". Alla fyra med samma utgångspunkt att Israel är en fruktansvärd skurkstat med mål att döda civila.

Det var beklämmande att sitta och lyssna på denna helt vinklade framställning. Israel porträtterades som en genomond stat med mål att mörda civila. Helt absurt! Alla fyra verkade vara helt duperade och förblindade. Vem är det som fullständigt och totalt struntar i sitt eget folk, jo - Hamas. Vilka är det som har till enda syfte att utplåna Israel och varenda jude, jo - Hamas. Vilka är det som FORTSATT raketbeskjutningar in i Israel, mot civila mål, jo - Hamas. Israel har inte som mål att döda civila, Hamas har det som mål, till och med att döda sina egna. Hamas ställer upp framför civila mål och beskjuter Israelisk militär, man ställer sina egna barn framför sig när man ska attackera Israel. Det om något är att bryta mot alla krigsföringskonventioner. Det hade helt klart varit på sin plats att ha haft med åtminstone en representant för Israels sida. (För att skapa något som kallas objektivitet)

Det kanske mest pinsamma var att höra Dror Feiler, själv jude, basunera ut att man ska bojkotta varor från denna "ockupationsstat" samt uppmana handlare att inte ta in israeliska varor. Det var lite smått kul att jag just då satt och skalade på min Jaffa apelsin och njöt av den.

Jag fick höra av min fru när jag kom hem att hennes farmor hade gjort precis tvärtom, hon har gått runt till en massa matbutiker och istället uppmanat handlarna att köpa in MER israeliska varor.

Helt rätt!

Även om du inte vågar säga till din handlare att ta in mer Israeliskt så kan du i alla fall köpa israesliska varor (ett företag att här hålla utkik efter är Carmel/Agrexco.), däribland Jaffaapelsiner.

Nystart för bloggen!

Söndagkväll, har suttit över böckerna hela dagen men efter att ha tittat in på en god väns bloggsida väcktes suget efter att redigera min egen bloggsida. Nu har jag suttit en stund med min blogg, ändrat rubriken, ändrat mall och färger och redigerat den lite smått. Dessutom ändrar jag språk från engelska till svenska. (Man kan ju hoppas på att bloggen blir så pass välbesökt att den väcker uppmärksamhet bland icke-svensktalande grupper, i sådant fall får jag ändra tillbaka till engelska).

En kommentar till rubriknamnet; dels är diplomat ett drömyrke (på promenaderna i Stockholm brukar jag alltid gå förbi byggnaden vid Gustav Adolfs torg 1 och drömma lite om att en gång jobba på detta departement, d.v.s. UD - se bilden nedan där den röda pilen och den röda inrutningen markerar byggnaden och det blåstreckade markerar den väg jag brukar ta, i båda riktningarna)

Dels skulle jag beskriva mig själv som "diplomatisk" i mitt sätt att vara, intar ofta ställningen som "förhandlare" i konfliktsituationer och blir den till vilken bägge parterna tenderar att vända sig. Konflikter är ofta så mycket mer mångfacetterade än vad man ofta ser vid en första anblick. "Det finns alltid två sidor av samma mynt".

On our way

We, my wife and I, are now on our way down to Skåne (the south part of Sweden) to see my grandparents. That will be great, especially since it been a long time since we last saw them.



Yesterday the Swedish parliament passed a new law, which gives women from countries outside Sweden (especially from countries with more harsh laws than in Sweden) the right to come here and make an abortion.

The "abortion-question" complicated and it has been in the media-stream the last couple of weeks. There was a documentary about abortion, and in an interview with this girl, it was brought up that she did not feel as great as the doctors said she would after her abortion. She got depressed, could not go to work and so forth.

The thing in Sweden is that the doctors and the midwifes wont say anything about the complications after an abortion. They seem to deny it, or pretend they do not exist. This could be really devastating for the women having the abortion, because the professionals around are denying the feelings they actually have.

Just to put an end on this discussion in this blog, the head of the Midwife-organization in Sweden recently said, that the biggest problem in the abortion-question is that there are women around the world that do not get the possibility to have an abortion.

Remain

The title on my other blog is "remain".
With this I want to emphasize the importance of remaining in the Word of God (the Bible).
God, through his word, gets back to this, many times. For example, in The Gospel of John ch. 8 v. 31 Jesus himself says that for you and I to be a true disciple, we have to remain in His word.

There is so much to say regarding this topic, and I wish to get back to this many times on this blog.

I know that for many of my readers this whole thing might bring more questions than answers, if so, please do not hesitate to ask! I will definitely give you a honest answer :)

The first contribution!

Walking the path

"It's a difference in knowing the path and walking the path."

Welcome to my blog.
As the time goes on, you will find this blog more and more interesting.
I hope that You want to help me out with questions, things to say, comments and so on about anything you like or dislike.

Maybe I will change the name of the blog in the future, but for now I'll stick to that name.